Till minne av min morfar

I alla år har jag varit lycklig. Levt lyckligt, skrattat mycket och njutit av livet. Dels med min fantastiska sambo, mina barn men också med mina fina föräldrar och mor-/farföräldrar. Jag kan inte tacka människorna runt omkring mig nog för den fina uppväxt jag fått och som bildat mig till den jag faktiskt är idag.

Men idag vill jag rikta ett extra stort tack till min älskade morfar. Familjens lustigkurre, vår allas egen Bengt. Han har livat upp stämningen i alla år och kommer inte sluta att göra det bara för att han inte är med oss längre. Han levde jägarliv som han alltid sa. Ett liv där jakt och fritid är roligt men som man också får lov att skoja och göra sig löjlig i. Han var inte bara en vanlig gammal gubbe som blev äldre för varje år utan snarare en människa som bara blev yngre och yngre i sinnet.

Bengts jägarliv

Han gjorde många roliga sketcher om Bengts jägarliv där han gjorde narr av sig själv och sina kära kamrater som på sin fritid jagade och spenderade tid i skogen. Han gjorde det på ett så roligt sätt att den som det till och med gjordes narr av skrattade så att han vek sig. Det går inte att beskriva min morfar med ord mer än att han var en fantastisk människa som kommer leva vidare länge i våra minnen.

Bengt vår Bengt. Vår pappa, morfar, farfar, man och en fantastisk människa i ens närhet. Vi får inte nog utav minnena av dig och kommer alltid bära med dig i våra hjärtan. Oavsett regn eller sol så är du där med oss som en ljusglimt i mörkret och som vatten i öknen. Älskade, älskade morfar, du kommer för alltid att vara med mig.